60-talet och den brittiska rockmusiken

Skiftet från amerikansk till brittisk rock

Den brittiska musikindustrin försökte till en början, under det sena 50-talet, imitera den amerikanska rock and roll musiken men fann ingen större lycka på den fronten. Det var först när Cliff Richard släppte låten Move It (1958), vilken blev den första brittiska rocklåten att bli en hit, som gjorde att den brittiska rocken kunde inledas. Senare under 60-talet banade detta fram vägen till de numera världsberömda banden The Beatles, The Rolling Stones och The Yardbirds, för att nämna några.

The Beatles och Beatlemania

Som tonåringar träffades John Lennon och Paul McCartney som bandmedlemmar i Lennons The Quarrymen. På McCartneys förfrågan anslöt sig George Harrison till gruppen 1958 (då vid en ålder av 15 år) och fyra år senare blev Ringo Starr den fjärde medlemmen i bandet som då kallades för The Beatles. Beatles storhetsperiod kallades för Beatlemania och började år 1963. Namnet Beatlemania uppkom på grund av den starka reaktion deras unga fans uppvisade vid synen av sina idoler. Denna period höll i sig till början av 1969 då Beatles uppträdde för sista gången i London på taket till Apples huvudkontor.

Tre gitarrister och ett band

Bandet grundades 1962 under ett annat namn, Metropolitan Blues Quartet, men bytte året därpå namn till det numera kända The Yardbirds. Med profil som både blues- och rockband var The Yardbirds bandet som introducerade världen till tre av de mest inflytelserika gitarristerna någonsin, Eric Claption, Jimmy Page och Jeff Beck. Clapton lämnade bandet ganska fort då han insåg att dess kommersiella vinkel inte passade honom. Gruppen hade därefter en turbulent period som slutade med att både Jimmy Page och Jeff Beck spelade gitarr. Beck lämnade dock också gruppen som efter det splittrades sönder och Jimmy Page startade en ny grupp kallad The New Yardbirds, som kort därpå bytte namn till Led Zeppelin.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *